Att förstå varför
Fredag 19 Februari 2010, kl. 17.36

Fredag kväll, arbetsveckans sista dag för många. Dock inte för husse som jobbar i morgon. Ärligt talat är jag ganska glad att denna veckan snart är slut. Den har varit jobbig på många sätt och vis och som vanligt är det ångesten som har spökat. Av någon anledning lite mer än vanligt och efter fyra tuffa dagar känns det i kroppen. Därför var det ett efterlängtat besök hos min psykolog i dag. Hon frågade mig om något hade hänt och jag svarade att allt var precis som vanligt. Efter en liten stund och efter ytterligare fler frågor, visade det sig att ångesten faktiskt berodde på något. Inte för att något hade hänt, utanför att det fanns många obearbetade känslor. Jag kan inte låta bli att fascineras av vår komplicerade hjärna och om vår själ som kan ställa till det så ibland. Ännu mer fascinerande är det att komma fram till vad det är ångesten beror på för nästan alltid, inte alltid, men nästan, beror den på något. Att få sitta i en skön fåtölj och diskutera och slutligen komma fram till vad det är som är fel är oerhört befriande. Det är tungt och jobbigt på vägen, men det är all möda värt. Alla borde prova det någon gång för alla har vi våra hjärnspöken.

När jag gick hem från tåget i dag snöade det flingor stora som femkronor från himlen. Jag hade inte förberett mig på det och det resulterade i en genomblöt matte som efter den jobbiga promenaden även var tvungen att rasta två stycken nödiga hundar. Nu är det skönt att sitta här inne och kura tillsammans med ett gäng tända ljus. Snart kommer husse hem och då blir det fläskfilé med gorgonzola (du inspirerade mig Gittan:)).

Ha en riktigt skön helg i snöyran och var rädda om varandra. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin