Som en torktumlare
Fredag 12 Februari 2010, kl. 15.31

Äntligen fredag! Ja, fast än att jag inte jobbar, känns det så. Lite extra god mat, lite fler tända ljus än vanligt och så lite Let´s Dance på det. Ganska behagligt faktiskt.
Veckan har varit över förväntan och själen har fått vila från den värsta ångesten. Gårdagen var visserligen en kamp eftersom sorgen över mamma kom över mig. Som från ingen stans dök den ner och förvandlade min kropp till ett orörligt väsen. Det blir så ibland när ångesten är för svår att hantera. Jag blir stel, varje kroppsdel blir orörlig och ögonen töms på allt ljus som tidigare fanns där. Det känns förlamande i kroppen, men huvudet är allt annat än stilla. Tankarna är utom struktur och far runt som en torktumlare i huvudet. Det går över efter ett tag, men vägen dit känns lång. När sådana stunder infinner sig blir jag oförmögen att utöva några sysslor. All lust och ork försvinner och när ångesten äntligen lättar, är kroppen totalt utmattad  och det enda jag vill och kan är att sova.

Avsikten med att berätta så ingående om min ångest är att sätta ord på den. Det finns så många som frågar mig hur det känns och i bland är det svårt att hitta de rätta orden. Det är lättare att beskriva hur smärtan känns i en arm. En annan anledning är att jag kanske kan få andra människor med liknande symtom som jag att känna sig mindre ensamma. Jag delar mina problem med många och alla har inte förmågan att sätta ord på känslorna. Då kan det vara skönt när någon annan gör det och att man i stället kan känna igen sig i känslan. Nog om detta förtärande ämne.

Veckan har även inneburit mycket kortinspiration. Se nya kärlekskort, födelsedagskort och diverse kort. Även en ny betongljusstake har blivit dekorerad.

Ha en riktigt skön helg och var rädda om varandra. Många kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin