Att vara utsatt
Måndag 8 Februari 2010, kl. 21.02

Som patient befinner du dig ofta, eller nästan alltid, i en utsatt situation. Du litar till vetenskapen och till vårdpersonalen eftersom du själv kanske inte har tilläckliga kunskaper om din situation. Både vad det gäller tillstånd och rättigheter. Jag försökte alltid tänka på det när jag arbetade som sjuksköterska. Kanske för att jag själv har befunnit mig på den "andra sidan". Jag var alltid noga med att vårdtagarna förstod den information de fick av alla oss som vårdade dem och jag poängterade hur viktigt det var att de framförde sin åsikt ur deras synvinkel. Det är ju trots allt patienternas behov vi ska tillfredsställa, men allt som oftast får man som sjuksköterska höra:
- Men jag ville inte störa. Ni har så mycket att göra.
Ofta handlar det om kontakten mellan läkare och patient. Många är rädda att framföra sin åsikter till den "Gud" som de så många gånger anser en läkare vara. Som vi fick lära oss under utbildningen är det då extra viktigt att vi som sjuksköterskor fungerar som en länk mellan dem och doktorn. Att vi för deras talan när de själva inte klarar av det.

Jag fick känna på det där i dag när jag var på ett möte med försäkringskassan. Jag kände mig minst sagt liten där jag satt på den blåa karmstolen med tre andra som lyssnade på och studerade mig. Även om jag visste att alla ville mig väl och att vi var där för min skull, kände jag mig bara till besvär. Jag var rädd att inte bli tagen på allvar, att de inte skulle inse hur dåligt jag mår och har mått. Då känns det så oerhört skönt att ha någon som stöttar och som kan intyga hur jag egentligen har det. Det gjorde min läkare idag. Hon stod upp för mig och berättade vad hon ansåg vara bäst för mig när jag hade sagt vad jag ville. Att få känna sig sedd och värdefull i en sådan situation är obetalbar. Jag är så oerhört tacksam över att jag har haft turen att få ha en och samma läkare i över tio år. Att hon sedan tror på mig och ser mig för den jag är, gör saken ännu bättre. Jag önskar att alla patienter både inom somatiken som psykiatrin fick uppleva det jag fick göra i dag.

Ha en skön kväll. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin