Att vara i vägen
Söndag 7 Februari 2010, kl. 18.39
Alla människor har något, eller flera, beteenden som är oönskade.
Antingen av sig själv eller av andra eller kanske av båda parter. Ett av
dem gjorde sig till känna för mig idag och jag önskar så innerligt att
jag bara kunde skaka på axlarna och gå vidare. MEN, så enkelt är det
tyvärr inte.
Jag var på apoteket för att hämta mediciner som jag saknade. På Center
Syd har de öppet både lördagar och söndagar och därför hade jag medvetet
valt att gå dit just i dag för att slippa åka dit sent en kväll när
husse har jobbat. Där var inte mycket folk och de hade god bemanning i
kassorna. Som kund känns det alltid skönt och jag kände mig vid gott
mod. En av farmaceuterna kände jag igen och jag önskade tyst att jag
inte skulle få henne. Hon är nämligen alltid så sur och otrevlig.
Önskningen gick inte i uppfyllelse och jag blev tvungen att be
expedierad av henne. Jag hade ganska många läkemedel jag skulle hämta,
men det var inget jag hade lagt någon nämnvärd tanke över. Inte förrän
då när jag stod där framför disken. Hon harklade sig och suckade flera
gånger och jag kände att hon var besvärad av mig. Till slut sa hon.
- Detta är ett jourapotek. Det kan du ju tänka på nästa gång du ska
hämta så här mycket läkemedel. Vi har inte tid med sånt här en söndag.
Jag fick inte mycket sagt utan sa bara ett tyst "okey" och stod sedan
bara och kände mig dum och i vägen.
Det var nu mitt oönskade beteende gjorde sig till känna. Jag började må
dåligt. Kände hur hjärtat klappade och jag fick ångest. Jag lade
ansvaret på mig själv och skämdes över att ha besvärat henne och låtit
de andra kunderna få vänta. Många känner kanske igen min reaktion av att
vara oönskad och en av de värsta känslorna jag vet är när människor
irriterar sig på mig. Min önskan och min förhoppning om att ett annat
beteende i framtiden skall visa sig. Jag önskar jag kunde skaka på
axlarna och svara tillbaka. Det behöver inte vara nedlåtande, bara det
var ett svar. Jag önskar jag slapp känna skam i kroppen för en sån
bagatellartat händelse som det ju faktiskt är. Hon fick mig att känna
mig dålig över en sån ringa sak och jag förbannar mig själv för att jag
är en sån utpräglad känslomänniska. Denna händelsen speglar så väl min
personlighet och mina problem och därför är det kanske inte så svårt att
förstå att min ryggsäck vid det här laget är ganska tung. JÄ..A KÄRRING!
JÄ..A känslor!
Trots detta blev dagen inte förstörd, vilket man skulle kunna tro efter
denna ingående berättelse. Det har varit en bra dag (en slö sådan),
precis som en söndag ska vara. Nu är det snart dags för lite god pasta
med fläskfilé och basilika och sedan lite mys i soffan med hundarna och
husse.
Ha en riktigt skön söndagskväll. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin