Himlen kan vänta
Lördag 6 Februari 2010, kl. 14.29

Jag har tillbringat hela förmiddagen framför teven. Jag kom inte därifrån. De visade alla avsnitten av "himlen kan vänta" igen. Ett program om människor som alla fått obotliga sjukdomar och  där man får ta del av deras tankar, behandlingar, familjesituation mm. Det var både gripande och hjärtligt på samma gång. Människor som fått sin dödsdom, men som ändå finner meningen med livet och som trots allt fortsätter att kämpa. Reportern ställde frågan till dem om de ansåg att livet var orättvist. Någon sa ja, men flest av dem sa nej. Hon ställde också en fråga om meningen med livet. En syster till en av de drabbade svarade ungefär så här:
-  Jag tror att meningen är att människan som lämnar jorden behövs någon annan stans. På en plats där andra människor behöver en.
Det kändes som en fin och tröstande tanke. Jag har ofta känt (och känner) att mammas död var så orättvis och totalt meningslös. Jag kunde inte uppleva någon positiv känsla i samband med hennes bortgång. När jag i dag fick höra denna människans syn på saken kunde jag se hur mamma behövdes i himlen. För hennes godhet och för hennes generositet. Hon hade nog mycket smink med sig så hon kunde göra änglarna ännu vackrare (hon älskade smink). Hon bjöd dem säkert på coca cola och sega sockerbitar och förgyllde tillvaron för himlens alla änglar.  
Nästa vecka kommer uppföljaren till programmet där man får veta hur det gick sedan.  

Om en stund kommer husse hem och ett besök på Center Syd väntar. Nya mediciner ska hämtas och lite mat ska inhandlas. Det blir en lugn och skön kväll och jag skulle tro att melodifestivalen står på schemat.

Ha en riktigt skön lördagskväll. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin