Att vara rädd
Måndag 1 Februari 2010, kl. 10.09

Det var längesedan jag hade sådana påtagliga fysiska symtom på ångesten som jag har i dag. Vanligtvis brukar det visa sig som ett tryck i bröstet och ett evigt snurrande i huvudet. I dag skakar händerna och hjärtat slår med 105 slag i minuten. Bank, bank, bank...snabbt och bultande. Jag sitter och väntar på ett läkarbesök hos företagshälsovården i Lund. Jag ska bedömas av en ny läkare eftersom  min sjukersättning går ut i april. Jag vet egentligen inte varför jag är så rädd, bortsett från att jag är så rädd för att inte bli tagen på allvar. Det syns ju inte på mig att jag är sjuk, särskilt inte i dag när lite puder och maskara pryder mitt ansikte. Jag ser inte ens trött ut. Samtidigt är min reaktion konstig eftersom ingen någonsin har i fråga satt mitt mående. Inte ens försäkringskassan. Min rädsla ligger i att behöva kliva ut i arbetslivet med alla krav som ställs på människan där ute. Jag är inte redo ännu, även om jag så innerligt vill. Bank, bank, bank! Hjärtat fortsätter att slå kullerbyttor och jag kan inte koncentrera mig på att plita ner fler rader. Jag återkommer när läkarbesöket är överstökat. Kika in på fotodagboken så länge för att se bilder från vår helg i Ljungby.

Många kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin