En liten och smart mus
Fredag 9 Januari 2009

Härom kvällen stängde husse av ljudet på teven eftersom han tyckte han hörde något i köket. Han gick ut för att se vad det var som lät och kom sedan tillbaka in till mig igen.
"Anna, kom, vi har en mus i köket!"
Ja, ni förstår säkert min känsla till förskräckelse. En mus! I vårt hus! Vi har varit förskonade av dem tidigare och nu var den till och med inne hos oss. Det lät som om den satt längst ner i sockellådorna så husse drog ut dem och tittade.  Där låg små musbajsar och det syntes att den hade kissat. Husse fortsatte att leta och plötsligt kom den fram och sprang med ilfart in under kylskåpet. Sedan dess har vi varken sett eller hört den. Vi köpte hur som helst en musfälla. En sån där bur och inte en sån som klämmer ihjäl dem. Vi lade dit ost på tippbrickan (när musen går upp på den ska den välta och musen ska trilla ner i buren) i förhoppning om att fånga den där rackaren. Nästa morgon var osten borta och buren var tom. Jag kollade sockellådorna igen och ja, där var nytt musbajs. Vi gjorde ett nytt försök med ny ost och denna gången lade vi ost även nere i botten på buren. Nästa morgon var osten borta från tippbrädan igen men den på botten var fortfarande kvar. Så nu står vi här med en bur med ost och ingen mus. Jag undrar just var den ligger och lurar. Melle har inte fått upp något spår, han är ju annars en råtthund. Nu går jag runt här och tänker på den där förskräckliga musen som kan dyka upp när som helst. Jag inbillar mig att den ska krypa in genom byxbenet och allt möjligt eller att den en kväll ska komma upp i sängen. Inte så sannolikt, men hjärnan kan ju verkligen ställa till det.

Nu är det fredag kväll och jag sitter och väntar på att husse ska komma hem. I dag har jag handlat lite nya blommor och ett par fina ljusstakar. Det känns gott i själen.
Önskar er en skön helg med mycket mys. Kramar
Matte och Melle