Svåra frågor
8 December 2006
Man ställs inför många svåra frågor när
man jobbar inom vården. När man jobbar med dementa, som jag gör, ställs frågorna
ofta om och om igen. Idag har jag umgåtts mycket med en allt för deprimerad
liten dam. Det gjorde ganska ont eftersom jag själv befunnit mig där. Samtidigt
kändes det ganska bra för jag upplevde att jag kunde hjälpa henne på mitt lilla
vis.
"Varför bor jag här?", frågade hon flera gånger. (Kvinnan är visserligen dement
men helt frisk och pigg i kroppen.)
"Du började bli lite glömsk och glömde bort att äta. Du behövde lite hjälp",
svarade jag.
"Men lite glömska kan väl inte skada", tyckte damen. "Varför tog de mitt
hem ifrån mig?", fortsatte hon.
"De var bara rädda om dig. De ville bara dig väl", svarade jag. Det accepterade
hon.
"Jag vill bara dö", grät hon sedan. Jag tog henne i min famn och lät henne gråta
mot mitt bröst.
Det gjorde så ont. Jag har ju känt precis likadant så många gånger, men vad
säger man till en 85-åring som bara vill dö.
"Du har ju din fästman och din son.", försökte jag. Och visst, det kunde
hon ju hålla med om.
"Lever mor och far?", frågade hon sedan. Meddetsamma kom hon på sig själv och
ett litet leende spred sig på hennes läppar.
"Nä, det kan de ju inte. Jag är ju nästan 90 år!" Nu kunde vi till sist skratta
lite tillsammans.
Efter någon timma följde jag med henne in
till hennes rum.
"Jag har dansat mycket när jag var ung.", sa hon och plirade med ögonen.
"Det kan du säkert än", sa jag och tog tag i hennes armar. Och det kunde hon,
och glad blev hon.
Det är inte alltid det går att avleda en dement och ledsen människa, men ibland går det riktigt bra. Det gäller att hitta det som förr var glädjeämnena i livet och försöka fokusera på det som är positivt och glatt. MEN, jag tror det är viktigt att låta dem gråta och låta dem få vara ledsna. Det behöver ju komma ut. Men det går till en viss punkt när man måste försöka bryta det dystra läget. Kanske ta en promenad som vi gjorde idag. Det ger så otroligt mycket att få arbeta tillsammans med gamla människor. De är ofta så enorm tacksamma.
Nu är det fredagskväll och om en halvtimma kommer husse hem. I morgon är det julfest för hans jobb och det vankas en trevlig överraskning ryktas det!
Kram på er alla
Matte och Melle