Julefrid
Fredag 25 December 2009, kl. 12.04

Julafton är till enda och ute är snön förbytt mot regn, men trots allt fick vi en vit jul. Jag sitter här och knattrar på tangenterna medan svärmor stryker skjortor och husse spelar tevespel. Jag sa just till svärmor att det är tur vi har olika intressen. Hon älskar nämligen att stryka och det är det värsta jag vet.
Julen var lugn och skön. Allt i sin ordning med julemat, klappar, Kalle, hundpromenader och allt annat som hör julen till. Skinkan i år blev ut över det vanliga och i år fick vi även smaka på äkta småländska isterband. Som jag har längtat efter det. Farmor gjorde alltid det förr och det var det bästa jag visste med julbordet. Det var dock inte hennes korv i år, men den var nästan lika god, men bara nästan:)

Mamma fanns med oss i går. På mitt vis och på hennes. Jag var rädd för hur mina känslor skulle yttra sig, men det gick bra. Jag tänkte på henne med glädje och inte med sorg. Inte förrän den sena kvällen smög sig på. Då kom ångesten och saknaden över att inte längre kunna känna hennes närvarande rent fysiskt. Det gjorde ont och i den stunden kändes som om jag skulle gjort allt för att bara få vila bredvid henne och lägga mitt huvud på hennes kudde. Så som jag gjorde den sista tiden hon levde. Jag vill så gärna att hon ska ge mig ett tecken, en liten gest på att hon finns där och vakar över mig. Jag kallar på henne ibland i hopp om att få ett svar. Vad som helst, men bara ett bevis på att hon finns där. Det skänker mig lugn och även om jag någon stans kanske vet att jag inte kommer att få något svar, så är det min tro och det är tron som hjälper mig framåt när allt känns som tyngst.

I dag ska vi hälsa på Gertrud och äta middag tillsammans med henne. Lite firande så här på juldagen.

Jag hoppas att ni alla fick en lika fin jul som vi hade här hemma. Önskar också att resterande juldagar blir lika bra. Ha en fortsatt god jul. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin

Se fotodagboken för bilder.