När det blir svart
Onsdag 9 December 2009, kl. 14.09

I dag ligger ångesten och bränner i bröstet. Utan anledning, vad jag vet. Den är svår att distrahera och jag kan nästan höra hjärtats pulserande slag. Anna och jag skulle gjort vårt årliga julgodis i dag, men vi fick ställa in och ta det på måndag i stället. Det är tråkigt för både mig och andra att aldrig veta hur dagen kommer att bli. Det känns som om jag förstör när jag inte orkar och när ångesten är som svårast. Jag vet att det inte är så eftersom  min familj och vänner förstår mig så väl, men det känns likväl som om jag sviker.

Jag har varit skonad ett bra tag nu. Kvällarna har varit lättare och jag har mått bra mer än jag har mått dåligt. I dag kom ett bakslag och jag vet ju så väl att jag måste räkna med det. Det är inget konstigt, det är min sjukdom som ter sig på det viset. När ångesten tar sitt grepp om själen känns nästan allt som en belastning. Jag har städat två skåp i köket i dag bara för att få tänka på något annat. Det kändes som att springa ett maraton, fast ett mycket långsamt sådant. Det är jobbigt och tungt och allt går väldigt sakta. Jag har en maskin tvätt som väntar i källaren som måste tas om hand och det är med stor möda jag tar mig ner i källaren för att hämta den. Inget är roligt, allt känns bara så där tråkigt och svart. Det går över, som vanligt är det tiden som behövs för att läka...

Den nya hemsidan är uppdaterad med nya dop och baby kort samt en ny betongljusstake. Kolla här. Det är faktiskt något som skänkt mig lite glädje i dag, att få ägna mig åt mina hantverk. Och hundarna, de får vi inte glömma, de värmer mig och älskar mig trots att jag inte är den roligaste att leva med idag. 

Ha en skön dag i höstmörkret, för visst är det väl mer höst än vinter ute. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin