Fullt hus
Nyårsafton 2008

I går var det fullt hus här på Linvägen. Pappa, Ingela, Kim och Felix, Johan, Caroline och lilla Teddie. Det var så roligt att få träffa alla. Som jag har längtat efter mitt brorsbarn (och alla ni andra också förstås:)). Tack för alla fina julklappar och för att vi hade en sån fin dag tillsammans.
Lite bilder.

Tänk att man kan vara så glad över att få en blöja bytt!

Världens sötaste Teddie.

Pappa och Ingela.

Pappa.

Jag lyckades fånga Ingela på kort.

Kim.

Felix.

Bror och syster.

Svägerskorna.

I dag när jag var ute och gick med Melle mötte jag Halvdant. Ni vet han som tyckte vår altan var "halvdant gjord" för att vi inte glasade in den. Vi har inte sett honom på ett tag så vi trodde han var sjuk eller till och med död. Men i dag dök han upp med sin hund. Det visade sig att han hade varit sjuk och var fortfarande. När man träffar honom får man passa sig för vad man säger. Man kan nämligen bli ståendes med honom i en halvtimma och bara lyssna på allt han har att säga. I dag var jag förstås tvungen att fråga hur det var med honom och då kom det. En hel utläggning om hur sjuk han hade varit. Nu vet jag ALLT om hans toalettvanor. Både nummer 1 och nummer 2. Sjuksköterskan i mig lyssnade snällt och nickade förstående. Jag vet hur mycket han väger och hur mycket han gått ner i vikt. Jag vet vilka mediciner han äter och jag vet att han egentligen inte tycker om att ta medicin. Ja, jag vet praktiskt taget allat om han och hans tillstånd. Kanske lite mer än vad jag ville veta. Till slut kom vi att prata om lite trevligare ämne som våra hundar. Han har en helt underbar dvärgcollie som heter Sita. Hon är så kelen och härlig och Melvin och hon bara älskar varandra. Det blev åtminstone ett revligt slut på vårt samtal.

Stackars lilla Melle mår så dåligt just nu. Han lider av alla raketer och ligger mest under soffan och trycker. Vi får lura ut honom varje gång han ska kissa. Vi kan absolut inte säga "ska vi gå ut" för då springer han och gömmer sig. Det gör så ont i mattehjärtat att se hur han lider. Jag blir så arg på alla som smäller och önskar de kunde tänka på alla stackars hundar som lider. Om det åtminstone bara hade varit på nyårsafton de hade smällt, men nu började de redan innan jul. I dag har han fått lugnande, men det har ännu inte gett så stor effekt. Tänk på honom ikväll när det smäller som mest.

I kväll firar vi nyår med Uffe, Soffi och lilla Axel. Det ser vi verkligen fram emot.
Ha nu en riktigt trevlig afton och ett gott nytt år.
Många kramar
Matte och Melle