Årets julgran
Söndag 21 December 2008
Det är något speciellt det där med julgran. Varje år drömmer jag om en sån där fin som Ernst eller någon annan inredare från teve lyckas få till. Varje år när vi väljer ut vår gran (vi köper alltid kungsgran eftersom vi tycker de är vackrast) tycker vi att vi har gjort världens kap. Vi har helt enkelt valt den finaste granen. Varje år, när vi sedan sätter in den, är den antingen för sned, för hög eller för tanig. Det är ALLTID något vi retar oss på. Konstigt, eftersom vi valde den finaste granen. Så blev det även i år. I dag åkte vi ner till Ica för att handla av samma man som står där varje år. Han kommer från Kalmar och han sover i bilen under de veckorna han säljer sina julgranar. I år hade vi bestämt att vi skulle ta en lite mindre gran, men den skulle vara yvig och vid vid nederkanten. Vi hittade en sån fin gran som såg ganska liten ut och den var minst sagt vid nere vid foten. När vi kom hem var vår gamla, fina julgransfot för liten. Det gick inte att skala av lite från stammen för då hade vi gott miste om den fina yvigheten där nere vid foten. Jag åkte helt enkelt och köpte en ny fot. Väl hemma visade det sig att den nya foten passade perfekt. Den var dock lite för lätt för granen så vi fick lägga stenar på den för att granen inte skulle rasa. När granen sedan kom på plats upptäckte vi att det var den största granen vi någonsin haft. Men den såg ju så liten ut! Konstigt! När vi väl hade klippt till den lite och ansat lite grenar såg vi att den faktiskt var ganska vacker, dock väldigt stor. Hur som helst började det roliga arbetet - att klä den där fina granen. När alla kulorna var på plats och ljusslingan brann så där vackert och jag skulle sätta i de sista prismorna, sa det bara PANG! Hela granen välte och plötsligt hade vi en liggande gran i hela vardagsrummet. Det visade sig att den nya julgransfoten hade gett vika och lossnat från plattan. Alla er som känner oss vet att husse har lika lite tålamod som en åttaåring. Ni kan alltså räkna ut att han inte var så glad och trots att mitt tålamod är hästlängder större än husses, blev jag inte så förtjust heller. Jag gick ner och hämtade sågen och det hela slutade med att husse kapade den på mitten. Nu kunde vi använda vår gamla fina fot, men var tog den där fina granen vägen? Den som var så fin och yvig. Dessutom hade jag köpt en sån fin stjärna att sätta i toppen. När jag satte på granens topp såg den större ut än hela granen. Så, nu har vi en liten gran, väldigt liten, och en sned gran, men den är fortfarande lite yvig. Så gick det för oss i år när vi skulle köpa gran. Det blev ingen Ernstgran i år heller!
Ha en skön kväll. Kramar
Matte och Melle