Den glade värmlänningen
Måndag 8 December 2008

I bland hänger man upp sig på saker, varken man vill det eller inte. Jag lyssnar varje dag på radiokanalen "lugna favoriter" och där är en programledare som heter Niclas Jonzon. Han är väl ok att lyssna på. Det är absolut inget fel på honom, men under varje sändningspass säger han minst en eller oftast flera gånger:
"Jag kallas för den glade värmlänningen. Detta för att jag ser positivt på det mesta som händer." Någon som har hört det? Han sänder varje dag mellan 14-18.
Och det är just detta jag har hängt upp mig på. Varför måste han ALLTID kommentera detta? Det är precis som om han måste intala sig själv om att han VERKLIGEN är positiv. Tänk vad hemskt det skulle vara om någon inte tyckte han var så framåt. NU, precis för en sekund sedan, sa han det IGEN! Och jag vet, det ÄR inget att hänga upp sig på, men ni vet, ibland kan man bara inte låta bli. Kanske retar jag mig för att jag själv inte kan se allt så positivt just nu. Men håller ni inte med, det är irriterande att vissa människor alltid måste tala om för andra hur de egentligen är. Jag arbetade en gång med en kvinna som alltid sa:
"Ja, jag är ju alltid så rak!"
Och nej, hon var allt UTOM rak. Hon pratade skit bakom ryggen på en så fort man lämnade rummet. Loui, du minns va? :)

I morse började vi morgonen att gå 4000 steg. En bra början som sedan fortsatte med ytterligare 4000 under eftermiddagen. Bara 2000 kvar Sara, men det tar vi när husse kommer hem. En gryta med nötkött och rödvin står på spisen och jag kan meddela att ångesten inte har knackat på dörren i dag. En befrielse som heter duga.  
Ha en skön kväll
Kram Matte och Melle

Hem