Att våga le genom
skiten
Söndag 7 December 2008
I dag har jag öppnat den
sjunde luckan i min fina pralinkalender jag fick av Anna J. Det dolde sig en
underbar ljus pralin med smörkolafyllning bakom den vackra luckan i dag. Kan ni
tänka er att varje dag få en sån där lyxig pralin till kaffet? Mmmm, ni skulle
bara veta. Tusen tack Anna!
Jo, det där med att le genom skiten. Alltså inte bokstavligt, men Anna F skrev
ett inlägg i gästboken om det här med att kunna skratta åt allt det dåliga som
händer oss, och det är faktiskt något vi brukar göra. I mångas öron kan det låta
absurt, men för mig är det en stor hjälp på vägen. Att dessutom våga bjuda på
sig själv och våga skämta om alla sina brister gör bara saken ännu
roligare. Det är så viktigt att ha självdistans och jag måste säga att de
människor som vågar driva med sig själva är de jag skrattar mest åt, eller
egentligen med. Jag brukar säga att husse inte får retas med mig för jag är
faktiskt sjuk i huvudet. Och JA, det är jag ju, fast man kanske inte skulle säga
det så på doktorsspråk. Eller vad skulle du säga Anna F? Dysfunktion bland
transmittorsubstanserna skulle jag nog kalla det.
Jag har faktiskt haft en ganska bra helg. I går fick vi äntligen träffa Sara och Torgny som vi har längtat så efter. I sin vanliga (numer) ordning var vi på Jensens Boeffhus (det stavas nog inte så) och åt en förskräckligt god middag. Kött i mängder förstås. Det är det alltid när vi träffas. Inget för dig Anna J! Sedan bowlade vi två timmar på Big Bowl och Torgny vann båda gångerna. MEN när vi bestämde oss för att spela med "fel" hand, alltså Torgny med höger och vi andra med vänster, vann faktiskt jag. Annars var jag sist båda gångerna, så jag får nog tänka om. Det hänger kanske på vänsterhanden. I sin vanliga ordning gjorde sig ångesten påmind under eftermiddagen innan vi skulle åka. Ni vet ju hur hemskt jag tycker det är att lämna mitt trygga hem bakom mig. När vi väl träffades gick allt jättebra. Verkligen. Det var längesedan jag skrattade så mycket och min själ har verkligen längtat efter det där. Ett gott skratt fördärvar ångesten! I dag har det varit ok. Jag har sovit stora delar av dagen. Blir fortfarande väldigt trött av alla former av aktiviteter. I morgon är det dags för mig och Sara att börja promenera. Vi har lovat varandra 10 000 steg varje dag och varje kväll ska vi bokföra det i gästboken. Så nu är det bara att börja heja på oss. Dessutom har jag , Sara och husse slagit vad om en middag till sommaren. Den som är längst i från sitt mål i antal kilo, får bjuda på en middag på Jensens. Håll en tumme för mig, snälla! Okej, en halv för husse och Sara också.
Imorgon dags för ny
vecka. Mina så fina amaryllisar har slokat så jag får cykla ner till byn och
köpa nya. Melvin och jag ska njuta av många, långa och sköna promenader och vi
ska försöka slå Sara!
Ha nu en riktigt bra vecka.
Kram Matte och Melle