Bra dagar
26 Augusti 2007
En fin helg har passerat. All oro jag
kände före helgen bravader har försvunnit. Tre dagar utan oroskänslor känns
betryggande och efterlängtat. I kväll känner jag en harmoni i kroppen som jag
hoppas ska få finnas kvar ett tag fram över. Eller så klart - LÄNGE framöver!
Känslan att få träffa mamma igen efter ett och ett halv år är svårt att beskriva
med ord. Framför allt värme spred sig i bröstet. Man vet aldrig hur dagen ska
sluta när man träffar henne. Antingen i kaos eller som denna gången; i välbehag.
Hon hade åldrats mycket. Hon var lugn och harmonisk den mesta tiden och vi
skrattade mycket. Vi pratade gamla minnen från barndomen och det kändes så skönt
att kunna föra ett normalt samtal. Endast ett par gånger for hennes tankar i
väg, men de var lätta att avstyra. Vi åkte iväg och handlade lite saker till
hennes nya lägenhet. Även tre par byxor och lite smink som hon ville ha. Det är
en fröjd att handla med henne. Det är bland det bästa hon vet. Det har det
alltid varit. Det är svårt att läsa uttryck i hennes ögon. De är mestadels
alldeles tomma. Men kroppsspråket och läpparna talade för att hon var mycket
nöjd. Det var så skönt att få krama henne igen och det kändes så bra att få se
henne i det reella tillståndet. Jag hade skapat mig en bild som var mycket värre
än den som mötte mig. Jag trodde hon skulle vara mycket mer pustig och tungandad.
Men enda gången hennes KOL gjorde sig märkbar var när hon rökte och när hon
skulle gå lite längre sträckor. Då blev hon både hostig och ansträngd. Men vi
tog rullstolen och körde henne, så det fungerade bra. Nu lever jag på dessa
minnena och är evigt tacksam över att jag fick se henne i så gott skick. Jag
älskar dig mamma.
Vi sov hos farmor både Johan, pappa och
jag. Kan inte minnas när det bara var "ursprungsfamiljen" som träffades. Våra
respektive är ju nästan alltid med. Och det är så klart väldigt mysigt det med,
men det var en lite speciell känsla. Nästan som när man var liten. Fast nu med
en whiskey i handen. Inte jag då förstås :)
På fredags eftermiddagen träffade vi Gunilla igen och på lördagen kikade jag in
hos svärmor en sväng. En intensiv helg, men en verklig helg att minnas.
Dags för en ny vecka. Jobbar tisdag, onsdag och fredag. Efter samtalet med psykologen från Previa i torsdags, ska jag försöka att nu gå dit med lite mindre krav på mig själv. Det blir svårt, men jag ska göra ett tappert försök.
Var rädda om varandra. Kramar
Matte och Melle