Glad och ledsen :) :(
2 April 2007
Jag har haft en bra helg. Verkligen! En
sån helg som jag önskar jag fick uppleva lite oftare. Pigg och glad. Energisk
och flitig. Jag städade och tvättade. Lagade mat och planterade osv osv. Husse
sa till mig att jag fick mer gjort än vad han får på en hel arbetsdag. Han låg
ju sjuk så jag fick ju klara av allt det här själv. Men det gjorde jag så gärna.
När jag mår bra, mår jag toppen, och det är underbart.
Men så ringde telefonen i söndags och det var mamma. Vi pratar ju inte så ofta
nu för tiden. Mest för att jag inte orkar. Men det blir väl ett par gånger i
månaden. Men varje gång gråter jag och resten av dagen blir förstörd. Så även
igår. I går blev det för mycket. Mitt humör växlade från ena sekunden till den
andra och hela den härliga helgen kändes som historia. Jag gick hem från jobbet
idag eftersom känslorna fanns kvar även idag. Har funderat och funderat. Mitt
liv kan inte fortsätta så här. Så idag ringde jag mammas gruppboende och pratade
med dem. Fick tala med en fantastisk kvinna som fick mig att känna mig
värdefull. Hon sa till mig att det viktigaste är att JAG mår bra. De tar hand om
mamma och jag måste ta hand om mig själv och mitt liv. Hon berättade, som jag
redan visste, att mamma var väldigt sjuk och levde i sin värld. De hade svårt
att få kontakt med henne. Hon sa att hon inte trodde att mamma hade någon
tidsuppfattning och att hon förmodligen inte minns om vi pratar ett par gånger i
halvåret eller i månaden. Jag fick också bekräftat att de flesta som bor på
hemmet inte har någon, eller en väldigt sparsam kontakt med sina anhöriga och
barn. Det är tydligen vanligt bland psykiskt sjuka eftersom man inte orkar bli
sårad gång på gång. Och visst är det så. Mamma sårar mig med hårda och fula ord
nästan varje gång vi pratar och jag bara tar emot. Jag vet att hon inte menar
det, det är sjukdomen som talar, men det gör ändå ont.
Efter samtalet kände jag mig lugn och mitt samvete hade lättat lite. Kanske kan
jag gå vidare nu, med små steg, och tänka på mig själv istället och ha skötarens
ord i minnet.
I morgon ska jag på Annas pappas
begravning. Det kommer att bli svårt. Men jag ska finnas där för Anna och stödja
henne så gott jag kan.
Ha det bra så länge. Kramar
Matte och Melle