Sitt fint!
19 April 2007
Fick bannor av Anna för att jag inte
uppdaterade igår, så det är väl bäst att jag skriver några rader för att göra
henne glad.
Jag är trött. Verkligen trött. Men skönt trött. Så där som man vill känna när
man går och lägger sig. När man upplever den där behagliga tröttheten vet man
också att man kommer att få en god natts sömn. Oftast i alla fall (det blev
visst en massa "trött". Ni får stå ut. Hittade inget synonymt ord :)). Har
jobbat tre dagar i rad och är väl inte riktigt van vid det.
"Tre dagar!", tänker ni. Det är väl ingenting. De flesta jobbar fem!
Men för mig är tre dagar mycket och jag är evigt tacksam över att det går så bra
som det gör. Det är konstigt hur referensramarna förändras genom åren och
erfarenheterna. När jag började jobba var det otänkbart för mig att arbeta
mindre än heltid. Det var bara så. Sedan jag blev sjuk har tidsbegreppet ändrats
en hel del. Jag började arbetsträna sex timmar i veckan. Var glad över att jag
ens orkade det. Sakta men säkert ökade jag till åtta, sedan tio, därefter tolv
och nu sexton timmar i veckan. Mitt nästa mål är halvtid. Klarar jag jobba tjugo
timmar i veckan är ingen lyckligare än jag. Jag har accepterat att jag kanske
aldrig kommer att jobba heltid igen och jag ser det inte längre som ett
nederlag. Att kunna jobba överhuvudtaget är en vinst för mig och varje timma,
eller till och med halvtimma, jag kan öka min arbetsvecka, märker jag med en
guldstjärna.
Melvin har lärt sig sitta fint. Med skinka och mycket beröm kan han kosta på sig att sitta med tassarna som en kängguru.
Visst är han söt!
Snart dags för Sienfeld. Var rädda om er. Kramar
Matte och Melle