Maktlös
Torsdag 29 April 2010, kl. 15.57

Det har pratats mycket om människor som blivit utförsäkrade från försäkringskassan trots att de fortfarande inte har tillräckligt med arbetskapacitet. Jag har känt mig tacksam över att jag under alla dessa år som sjukskriven blivit väl behandlad av försäkringskassan. Tills för två dagar sedan. Då blev jag medlem i den gruppen som inte längre anses ha rätt till sjukersättning. Man anser att jag är arbetsför till minst 50 % och att jag nu i stället för att vara sjukskriven, kommer att vara knuten till arbetsförmedlingen. Detta trots att två olika läkare anser att jag INTE är arbetsför. Försäkringskassan bortser från detta och anser sig ha rätten att fatta beslutet och bortse från vad läkarna tycker.

Det som egentligen är det värsta är att jag nu äntligen har funnit ett sätt att leva på där jag kan hålla ångesten någorlunda på avstånd. Jag fungerar bra om jag får göra allt i min egen takt, utan krav från arbetsgivare eller liknande. Nu rivs denna trygghet upp och det känns lite som att börja från början igen. Det jag också undrar över är hur en (eller flera) människor anser sig ha rätten att bestämma vad som är bäst för mig. Det uttrycktes tydligt i läkarutlåtandena och ändå fattar man detta beslutet.

För tillfället infinner sig ett kaos i huvudet och jag försöker sortera ut det som är av betydelse. Alla nya regler gör mig fundersam och jag upplever en känsla av maktlöshet. I dag har jag ägnat dagen åt att ringa diverse instanser för att på något vis försöka få de svaren jag behöver. Jag kommer att överklaga beslutet, och tills dess ska jag försöka finna något slags lugn så att jag ändå kan fungera i vardagen.

Bortsett från detta har jag mått ganska bra. Den nya medicinen fungerar bra och ångesten har lämnat mig lite i fred. Jag lägger mitt fokus på betongen eftersom det nu bara är drygt en vecka kvar till vårmarknaden. Det är något som får mig att glömma allt detta kaos för en stund och det känns skönt att få något annat att tänka på.

Ha en fortsatt skön torsdag. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin