Som en skruvtving
Torsdag 23 April 2009, kl. 16.17

Jag vaknade med en skruvtving kring bröstet i morse. Den satt så hårt att jag hade svårt för att andas. Inte bokstavligt såklart, men känslomässigt. Sedan jag beslutade mig för att avbryta arbetsprövningen har ångesten lättat, men den har inte försvunnit. Den kommer och går, stannar korta eller längre stunder och ger sig av när den själv behagar. Jag önskar att den inte styrde mitt liv, men det gör den. Jag letar ständigt efter redskap att bemästra den avskyvärda bördan och det går lite i taget. I bland inte alls. Det finns stunder när avledning inte hjälper, när jag blir förlamad. Precis som en sån där gatukonstnär i Köpenhamn som står orörlig och ser ut som en staty. Då är det bara tiden som läker såren. Väntan på att det ska gå över.
I dag lyckades jag bemästra den med en god och härlig kopp kaffe framför nyhetsmorgon. När husse gick till jobbet tog jag på mig mina nu väl ingångna gympaskor och gick en lång runda med Melle. Vi stötte på lekande dagisbarn som glatt rusade av sig all morgonenergi. När vi kom hem gjorde jag färdigt landet på baksidan och planterade ut alla minipåskliljor som jag har sparat på hela vårvintern. Dagen har sedan passerat med ganska gott resultat. Jag mår lite bättre nu och jag drömmer om när lilla Ann-Kristin kommer hem till oss.

Nya kort finner du här, här och här.

Ha en skön torsdagskväll. Kramar
Matte och Melle