Lite mer stake
Torsdag 22 Januari 2009

Ibland, eller snarare lite oftare, önskar jag att jag var lite tuffare. Att det var lite mer stake i mig. När man är hundägare stöter man allt som oftast på  människor som inte har koll på sina hundar. Jag vet inte hur många gånger jag har råkat ut för detta och det gör mig lika förbannad varje gång. Jag skulle aldrig låta Melvin hälsa på någon utan att fråga först och jag ser alltid till att ha honom vid min sida när vi möter andra hundar. Låter jag präktig, ja kanske, men jag tycker det hör till vanligt hyfs att ha koll på dem. I dag hände det igen. En stor hund kom framrusandes till oss vilket resulterade i att Melvin både blev rädd och arg. Han visade hela garnityret och rusade sedan där i från med andan i halsen. Det enda hundens husse sa var:
"Han är så stark!"
I sin vanliga ordning log jag lite och sa:
"Det är ok."
Jag gick därifrån och var både arg på mig själv och på hundens husse. Om hunden nu är så stark kanske man inte ska ha ett flexikoppel på honom och det minsta han kunde gjort var väl ändå att be om ursäkt. Arg på mig själv var jag för att jag som vanligt inte vågade visa vad jag egentligen kände. Jag menar inte att jag skulle skällt ut mannen, men jag hade inte behövt le och säga att det var ok. Jag hade inte behövt säga något alls utan bara visat mitt missmod genom att titta lite surt på honom och sedan bara gå därifrån. Varför denna mesighet? Så alla hundägare; Är ni tuffare än jag? Säger ni ifrån när en hund rusar fram till er?

I dag har jag ätit medicinen i tre dagar och jag har inte märkt någon som helst förändring. Min läkare hade redan innan sagt till mig att jag förmodligen inte skulle märka något alls eftersom dosen är så låg. Men jag är ju så otålig och jag vill ju så gärna känna effekten med detsamma. I morgon ska jag till henne igen och då får vi väl se vad hon säger. Positivt är ju i alla fall att jag inte känt av några biverkningar.

Ha nu en skön torsdagskväll. Nu är det bara en dag kvar till helgen. Skönt va? Kramar
Matte och Melle