Tack snälla ni!
Tisdag 21 Oktober 2008
Jag sitter här med en kopp gott kaffe framför mig (ja, jag vet, det är lite sent för kaffe!) och är så glad för alla fina ord och tankar ni har skänkt mig. Bara det gör att det känns lite lättare i hjärtat. Det är jobbigt det här med ångest. Den kväver liksom en inifrån. Stjäl all ork och energi. Och lusten till att göra saker. Men precis som den där mannen som så tappert kämpar med sin joggning, kämpar jag för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Och det går, bättre ibland och sämre ibland, men det går.
I dag har jag tränat för sista gången. Eftersom jag är en vanemänniska kändes det lite konstigt att bryta den vanan nu. Inte just att träna, det kommer jag att fortsätta med, men att gå till sjukgymnastiken och träffa min sjukgymnast Håkan och alla andra trevliga människor som också tränar där.
Klockan börjar bli mycket
och det är väl dags att så smått dra sig till sängen. Tack än en gång för att ni
tänker på mig. Natti Natti
Matte och Melle