Välkomna valpar
Tisdag 16 April 2013, kl. 11.21

I går fick jag den andra behandlingen. Den första var i fredags och jag mådde verkligen som en prinsessa hela dagen. Det kändes lite som att leva i ett lyckorus. Ingen ångest utan bara käk- och muskelvärk och det kan jag gärna stå ut med.  Det är svårt att inse att det måendet inte kommer att hålla i sig för evigt, men jag fick njuta av det ända fram till lördag eftermiddag. Då hade Ann-Kristin fått sina valpar (bilder kan ni se här) och allt hade lugnat ner sig. Valpningen gick över förväntan och jag klarade av att förlösa de två första valparna själv. Jag kände mig nästan euforisk. När kvällen sen kom smög sig oron på och det märkte jag framför allt genom att jag nästan fick panikkänslor när det gällde valparna. Jag vågade inte lämna dem utan satt utanför buren hela kvällen. Jag blev rädd att något inte stod rätt till vid minsta lilla ljud från dem och ångesten gjorde mig yr i huvudet. Jag ringde Carola för att få bekräftat att valparna mådde bra och grät sedan av ren utmattning.

Jag vet att jag borde vara van och veta vad som händer när ångesten kommer vid det här laget, men just då när allt varit så bra, kunde jag inte kontrollera den. Husse var på herrmiddag och jag kände mig så fruktansvärt ensam. Jag lyckades somna till en stund och när jag väl vaknade igen, hade ångesten försvunnit. Jag lägger nu tilltron till de kommande ECT-behandlingarna i mina öppna händer och önskar så innerligt att de ska hjälpa. Jag kommer att få behandlingar tre gånger i veckan i två veckor till och sedan kommer de att glesas ut. Om inte minnesbiverkningarna blir så svåra, kanske jag kan få ECT som underhållningsbehandling, men där är jag inte ännu. Ett steg i taget...

Jag tycker fortfarande att sövningen är fruktansvärd och vid varje tillfälle när narkosen börjar verka, ber jag dem att sluta. Detta ledde i sin tur till att de frågade min läkare om jag verkligen ville ha behandling, så nu är jag tvungen att skriva ett intyg där det står att jag vill, men att jag tycker det är så obehagligt att bli sövd. Nästa gång kommer överläkaren att vara med vid sövningen och förhoppningsvis kanske det hjälper mig lite. Jag känner stor tilltro till henne.

Valparna är nu tre dagar gamla och är just så söta som de är på bilderna. Jag känner mig lyckligt lottad över att få ha en sån fin tik som tar så väl hand om sina små bäbisar. Carola är underbar och finns alltid som stöd. Jag är så oerhört glad över att vi får ha henne i våra liv.

Våren har kommit och jag är väl inte stormförtjust direkt. Jag kommer dock på mig själv att gå och leta i trädgården efter knoppar som ska slå ut, så lite måste jag ju ändå njuta av den.

Önskar er nu en riktigt skön dag! Kramar
Anna

 Hem