En ganska bra dag
Torsdag 7 Februari 2013, kl. 18.50

Det har varit en förhållandevis bra dag. Inte för att jag har orkat göra så mycket, men för att ångesten inte har varit så svår och kroppen har inte känts så tung. Något som dock har hänt några nätter är att jag har vaknat med ångest mitt i natten. det brukar inte hända och det är väldigt obehagligt. Jag kan inte förknippa den med någon mardröm, utan bara ett hastigt uppvaknande med bultande hjärta. Tack och lov lyckas jag somna om ganska snabbt igen, men jag undrar bara varför det har kommit nu? Kanske ett symtom på min eventuella depression. Jag har ju inte fått någon diagnos ännu, men jag känner så väl igen symtomen så har har lekt lite doktor själv :) Det har fått drygt en vecka nu och för att det ska räknas som depression ska man uppfylla vissa krav under två veckor.

Det som är så frustrerande är att det inte finns så mycket att göra åt saken. Det är bara att härda ut och försöka göra det bästa av situationen. Jag har de läkemedel som jag behöver och det enda jag kan ta till är lugnande tabletter när det är som jobbigast. Det slitna uttrycket "tiden läker alla sår" stämmer så väl överens när det gäller depressioner. Visst finns det andra metoder som ECT (elbehandling), men så dålig tycker jag inte att jag är. Den tanken skrämmer mig även eftersom jag har gått igenom det så många gånger tidigare. Jag minns lukten i väntrummet där man låg för att vakna upp. Det luktade fränt av gas och varje gång bad jag dem sluta. Självklart blev det inte så. Jag behövde ju behandlingarna, men obehaget glömmer jag aldrig. Personalen var dock fantastisk och tröstade mig genom sina smekningar på armarna och i håret. Om de bara visste hur mycket det betydde för mig. Sista omgången blev vi tvungna att avsluta behandlingen eftersom jag fick så svåra minnesbiverkningar. Jag visste inte vilken månad det var när jag hade fått den sista behandlingen. Det sägas att minnensbiverkningarna bara är tillfälliga, men jag har fortfarande minnesluckor från den tiden. Sedan finns det så klart många andra anledningar till det. Jag var ganska påverkad av lugnande medel och kanske har hjärnan hjälpt mig att glömma den tiden. Jag kan dock inte helt och hållet slå bort tanken på att biverkningarna av elbehandlingen ändå har satt sina spår.

Tänkte inte skriva så mycket mer i dag. Finner inga ord som skulle bilda fler meningar.
Stor kram
Anna

 Hem