En dag att glömma
Onsdag 30 Januari 2013, kl. 15.53

Jag önskar så innerligt att vissa dagar bara kunde raderas och att innehållet aldrig mer kommer tillbaka. Så är det inte, jag vet det, men man kan ju alltid önska. Ångest har blandats med gråt och en massa tårar som slickats bort av vår kloka och minst sagt underbara Melle. Soffan har varit min plats i dag. Suttit och legat om varandra och försökt hitta en ställning som varit behaglig. Inget har hjälpt och det har bara känts obekvämt. Jag har haft ångest, men framför allt ledsen och paralyserad. Promenader brukar hjälpa mig, men den sista tiden har jag blivit så passiv att jag inte ens har orkat ta på mig skorna. De gångerna jag går ut är när hundarna behöver göra sitt och det har bara känts som en enda väg som aldrig tar slut. Det värsta är egentligen inte ångesten. Det är känslan av att allt känns tungt och jobbigt. Få saker gör jag med glädje. Däribland mina kort. Att dammsuga, plocka ur diskmaskinen och så enkla saker som att duscha och borsta tänderna känns som att försöka flytta ett en stor klippa. Varför? Jag vet inte. Antagligen av flera orsaker. När man har så många olika psykiska funktionshinder som jag har, är det svårt att veta vad som är vad. Ofta har samma sjukdom likartade symtom.

Dessutom har jag fått problem med sköldkörteln och det i sig för att man blir orkeslös och initiativfattig. Jag känner mig lat, men försöker att knuffa bort de tankarna. Hade jag orkat hade jag gjort allt det där jag borde göra. Dammtussarna hade inte legat på golvet och jag hade gått långa rundor med hundarna. Även ADD och ångest gör mig trött och dessutom de lugnande tabletterna jag tar för att överhuvudtaget kunna ta mig igenom dagarna. Det är lite sämre just nu, men jag vet att det vänder.
Det finns dock en sak som jag håller fast vid och det är min vikt. Jag har lovat mig själv och jag hoppas så innerligt att jag inte sviker mig själv en gång till. Jag kämpar med maten och äter nu bara en shake Camebridge om dagen. Trots detta gick jag ner 2,2 kilo förra veckan och de kilona jag lade på mig över julen är borta. Jag har nu gått ner 22 kilo sedan i augusti och 38 totalt sedan jag vägde som mest. Det är något som gör mig stolt och något som gör att jag ändå har något att kämpa för.

Till er som nu bekymrar er vill jag bara säga att ni inte behöver göra det. Jag har varit med om detta så många gånger och jag kommer att resa mig igen. Alla dagar är inte så här, jag har många bra dagar också, men denna kunde jag lika väl varit utan.

Jag hoppas innerligt att er dag har varit bättre än min. Stor kram
Anna

 Hem