Att glömma
Måndag 13 Maj 2013, kl. 00.01

I morgon  väntar den 12:e behandlingen. Det har hunnit hända en del sedan sist och overklighetskänslor och mardrömmar finns inte längre. Jag känner mig både piggare och gladare och jag har mer energi. Behandlingarna har alltså givit resultat. Meningen är att jag från och med i morgon bara kommer att få behandling på måndagarna, alltså en gång i veckan. Jag får se vad min läkare säger i morgon eftersom helgen delvis har varit ganska jobbig. Kanske är det inte dags att trappa ut dem ännu. Vi får helt enkelt se vad morgondagen har att erbjuda.

Svärmor har varit här i helgen och hennes hjälp både i hemmet och i trädgården var verkligen välkommen. Jag känner en sån stor tacksamhet över att få ha henne i  mitt liv och jag behöver inte skämmas för att jag inte har orkat göra alla de där måstena som jag själv anser att jag borde ha gjort. Nu har jag fått lite mer energi och jag kan ta vid där hon slutade. Valparna tar sin lilla tid, men jag och husse hjälps åt. Åtminstone när han är hemma. Resten sköter jag och jag gör så gott jag kan. De ska ha mat fem gånger om dagen och är hungriga redan vid sex på morgonen. Efter det lägger vi oss en stund igen för att förbereda för nästa mål som är vid tio.

De växer och frodas och nu börjar man kunna ana lite av deras personligheter. Den minsta tösen, hon som är så mörk och vacker, kommer säkert bli en riktig kelgris. Hon kryper gärna upp i famnen. Den andra tösen är mer framåt och vågar ta för sig mer. Hon kräver mycket uppmärksamhet och visar det väldigt tydligt med alla sina läten. Hon och hanen är stora i maten och där behöver man inte truga för att de ska äta. Den lilla tösen är lite mindre i maten, men hon börjar ta för sig mer. Även hanen är framåt och nyfiken och vill gärna vara med där det händer saker. Tre härliga individer som förhoppningsvis kommer att utvecklas till underbara små hundar.

Klockan är på tok för mycket. Om sex timmar ska de ha mat igen och sedan är det dags för behandling.

En sak vill jag berätta för er och det är att mitt minne är ganska påverkat pga av behandlingarna. Om jag glömmer att ringa eller höra av mig eller om jag inte håller något som jag lovat, är det inte min mening. Jag har en dagbok där jag skriver upp allt jag gör och ska göra, men det händer även att jag glömmer skriva i den. Så snälla var inte arg på mig eller gå inte runt och var besviken om jag skulle ha glömt bort något. Säg det till mig så lovar jag att fixa till det som blivit fel. Visst är det jobbigt att glömma eller att inte minnas saker och ting, men det är ingenting mot vad det är att leva med ångest. Snälla tröttna heller inte om jag ställer samma frågor om och om igen. Till slut fastnar det väl :)

Natti, natti
Anna

 Hem