Det där med koncentration
Söndag 29 Juli 2102, kl. 20.09

Det är inte alltid så lätt att leva med ADD. För det mesta tänker jag inte på att jag har det funktionshindret, men ibland, som i dag, gjorde det sig påmint. Jag var och handlade. Både till oss och min läkare som jag har lovat jag ska baka kakor till. Jag betalade först för hennes saker och sedan för mina. Jag började sedan plocka ner i kassarna och begav mig ut till bilen. Konstigt, tänkte jag. Jag minns inte att jag lade ner hallonsylten. Jag letade igenom kassarna och mycket riktigt, där fanns ingen hallonsylt. Jag gick in i affären igen och då slog det mig. Jag hade bara packat ner våra varor och sedan glömt bort min doktors. De låg kvar på bandet och väntade på mig. Nu kanske ni tänker "det skulle kunna hända mig med och jag har inte ADD". Och visst är det så. Man behöver inte ha ADD för att glömma sina varor i affären, men det är bara en av flera situationer när koncentrationen inte räcker till.

När jag kom in i affären igen, sa en kille till mig:
"Ja, jag undrade just om det inte var någon som skulle ha de där varorna."
Jag skämdes lite och skämtade bort det med att jag var så glömsk. Då sa hans fru:
"Det är då man vet att man ska varva ner". Och så log hon åt mig.

Just då, i det ögonblicket, önskade jag så innerligt att det var så det låg till. Att jag hade så många järn i elden att det var därför som jag glömde mina varor. Inte så många järn så att jag var utbränd förstås, utan bara att jag hade så mycket att göra så jag knappt hann med i livets alla svängar. Nu är det ju inte så. För mig är det precis tvär om. Jag har inte så mycket att fylla mina dagar med, men eftersom jag har det som jag har det, räcker det alldeles utmärkt för mig. Trots detta kände jag en avundsjuka och önskade så att hon hade rätt i sina tankar om mig. I samma ögonblick kändes det också så skönt att få vara "normal". Många lever ju ett hektiskt liv i dag och det kändes så skönt att hon trodde att jag gjorde det med.

Drygt en vecka återstår av semestern och den ska vi njuta av ordentligt. Var rädda om varandra. Kramar
Matte, Melle och Ann-Kristin

 Hem