Biologiska rytmer
Barn med AD(H)D har ofta från spädbarnsåret svårt att utveckla en
regelbunden dygns- och måltidsrytm och många av dem har sömnproblem. Det
kan yttra sig som svårigheter att somna in, sover korta stunder, vaknar
mycket tidigt, eller sover tvärtom mycket tungt och kissar på sig under
sömnen. Många har mycket mardrömmar, vissa går i sömnen och en del har
nattskräck. Sömnbrist bidrar i många fall till koncentrationssvårigheter
och dåligt humör.
Sömnproblemen brukar bli bättre med åren men många med AD(H)D har hela
livet med sig ett avvikande sömnmönster, de är riktiga nattugglor som
gillar att dra sig länge på morgnarna.
Vad gäller maten så är en del aldrig hungriga vid måltider, medan andra ständigt vill ha något att äta. En del har ett svängande blodsocker och behöver tät tillförsel av näring, de är sugna hela tiden. Vissa tycks sakna mättnadskänsla och kan äta i stora mängder mat.
Mitt sömnbehov har alltid varit stort. Jag gick alltid och lade mig och
sov när jag kom hem från skolan. Som barn var jag annars ingen nattmänniska. Det
har kommit först när jag har blivit äldre.
Jag minns sedan tidig ålder att jag hade mycket mardrömmar. I sömnen försökte
jag ofta skrika, men det kom inga ljud. Jag kissade också i sängen relativt högt
upp i åldern.
I dag är mitt sömnmönster minst sagt rubbat. Jag är en utpräglad kvälls och
nattmänniska och det är även då jag mår som bäst. Sömnen är oregelbunden och det
händer ibland att jag vaknar vid fyra-femtiden på morgonen och inte kan somna
om. Även nu i vuxen ålder drömmer jag mycket mardrömmar med höga ljud och skrik
som följd.
När det gäller maten har det alltid varit ett problem för mig. Jag vill ständigt ha något i munnen och känner mig nästan alltid sugen på något. Detta är väl den största orsaken till min övervikt.